11 år och känner mig tjock.

Jag är en tjej på 11 år som har känt mig tjock ganska länge nu. Det betyder att jag äter mindre och rör på mig så mycket som möjligt.

Jag känner mig ovanligt trött och orkeslös ibland, och kollar mig i spegeln typ hela tiden ifall jag har blivit tjockare än när jag kollade senast. Jag vet inte riktigt hur mycket jag väger just nu, Men i våras förra året vägde jag cirka 25 kg. Min kompis råkade säga en gång att jag vägde lite mer än senast hon lyfte mig, och jag fick total panik. Ibland känns det som om jag måste röra mig hela tiden fast att jag egentligen vill tillexempel leka med dockor, rita eller läsa.

Detta har gjort att jag ofta blir stressad över småsaker. Jag är tacksam om jag får ett svar.

Hej, tack för ditt brev.

Du har själv regerat på ditt mående runt mat och ätande, det är jättebra! Du har skrivit hit till Snorkel och det är ett jättebra första steg, nu gäller det att ta nästa och berätta för någon i din omgivning.

Du är bara 11 år, fortfarande ett växande barn, snart mitt uppe i start av pubertet där det händer jättemycket i kroppen och i vår hjärna. Våra inre orkan ska växa färdigt, och kroppen utvecklas från barn till att börja bli vuxen. Massor av hormoner är aktiva i kroppen och hjärnan. Denna period är din kropp, dina inre organ, ditt hjärta och din hjärna extra beroende av att få den energi (mat/näring) som behövs! Annars utvecklas och växer man inte som man ska.

Du märker av att du är svag och orkeslös, det låter inte bra alls. Du måste be om och ta emot hjälp.

Du försök äta mindre och röra dig mera, för att du "känner dig tjock" och är rädd att bli "tjock". Du kollar också hela tiden på dig själv i en spegel, för att se hur du ser ut. Fast du egentligen vill göra andra saker, leka, rita, och läsa. Du känner en inre stress och mår inte bra.  

Du behöver berätta, i första hand för dina föräldrar, om hur du mår, tänker och känner. De behöver veta så de kan stötta och hjälpa dig. Ni behöver ta ställning till vilken hjälp ni behöver, du behöver en somatisk kontroll, träffa en läkare, för att säkerställa att inte ditt hjärta blivit skadat av din "svält". Hjärtat är det organ som drabbas hårdast. 

Och även hjärnan, man orkar inte koncentrera sig, orkar inte med skolarbete, man blir trött, energilös och även tankar brukar bli mera negativa och självdömande. Stor risk för att man mår allt psykiskt sämre, med mera ångest, nedstämdhet och allt svårare att äta.

Tveka inte, läs tillsammans med dina föräldrar  på www.snorkel.se, under vad är och vad göra. om mat/ätproblem. 

Ett sätt att klara att äta mera är att äta lite och ofta, och öka på mängden succesivt. Viss mat, smak, lukt och konsistens kan också vara "svårare" och i början så kan man välja det mera lättätna. Men målet är att återgå till ett normalt ätande, där man klarar att äta allt. Strul med maten ökar alltid risken för att hamna i en ätstörning, och få återfall. Att äta tillsammans med andra kan underlätta, och kanske förutbestämt vad och när man ska äta.

Du kan också prata med skolsköterskan på din skola, hon kan hjälpa dig att prata med dina föräldrar om du tycker att det är svårt. Annars skriv ett brev till mamma och pappa. Där du berättar och kanske även tipsar dem att läsa här på snorkel om mat/ät-problem och i frågelådan.

Skriv gärna igen och berätta hur det gått för dig.

Och prata med dina föräldrar idag! Ta hand om dig själv. kram Snorkel