Ångest och ångesttankar

Fråga

Hej jag är en tjej på 15 år! och jag mår inte bra alls.. Det började på nyår där jag blev berusad för första gången, och det var dagen efter allt började. Jag fick som en panikångest det var som en speciell känsla, och den här känslan har kommit till och från sen nyår. Det kan bara handla om att jag funderar på "känslan" så kan "känslan"komma, men om jag pratar med någon så tänker jag på annat och då känns det lite bra, sen blir det att jag inbillar mig eller nånting som gör att det blir ännu värre och jag får panik och tänker alltid att det kommer bli värre och att det komme vara såhär hela livet, jag är jätte rädd att jag är psykisk sjuk, jag märker att jag inte är mig själv för jag är trött typ hela tiden, jag brukar vara en sportig glad tjej och älskar att vara med kompisar men nu har jag tappat suget för allt, och jag vill bara att ALLT ska bli som vanligt! Jag känner mig mindre glad, och idag gick jag hem från skolan för att jag kände mig så "konstig" det känns som jag lever i en dröm, typ drömkänslor och som att det är väldigt mycket i huvudet, mina tankar avbryts hela tiden, och jag vet inte hur länge jag orkar! Är allt inbillning eller håller jag på att bli helt galen? Jag grinar typ varenda dag vilket gör att det inte bara blir jobbigt för mig utan min familj också. Jag har vart på sjukhus, men de säger bara att de är stress, men det känns som det blir värre och värre för varje dag. Det är så himla mycket i huvudet just nu och jag tycker ibland att jag har blivit glömskare och att jag har svårt att läsa, jag har börjat fått ont i nacken, och jag har tappat suget helt, jag är somsagt en posetiv och envis person som intalar mig själv hela tiden att tänka posetivt, men det går bara inte!! "KÄNSLAN" kommer tillbaka hela tiden, så fort man bara tänker på det, och jag kan ha den här känslan hela dagar. Jag vet inte vad jag ska göra, skitjobbigt tycker jag att detta är, mamma har beställt en tid hos en psykolog nästa torsdag, men jag vill bara att allt ska bli normalt igen inbillar jag mig att jag kommer få känslan och blir konstig och får mycket i hela huvudet, eller kan det vara så att jag fått något? Det känns helt fullt i huvudet, får panik så fort jag får "känslan" för att det känns som att jag alltid kommer att ha den känslan till och från hela livet. ibland är det okej, men då tänker jag alltid på känslan automatiskt och då blir jag konstig....snälla hjälp mig, svara så fort det går, och hur ska jag göra?! jag fick inte svar på mitt förra mejl MVH LEDSEN OCH OROLIG TJEJ

Svar

Hej, tack för ditt mail. Så bra att du fick en tid hos psykolog och att du snabbt fick hjälp! Du har fått vänta på svar från den här hemsidan, men eftersom du hade tid hos psykolog så visste jag att du skulle få bättre hjälp genom att träffa någon "på riktigt" och inte bara via en webbsida. Hoppas att du nu börjat må bättre och kan hantera din ångest lite mera. Jag vill ändå svara dig, eftersom det också kan hjälpa någon annan att läsa din fråga och svar. Hoppas också att du haft lite hjälp av de texter och övningar som finns på hemsidan. Du beskriver väldigt bra hur ångest kan kännas och upplevas, hur obehagligt det känns och hur rädd man kan bli! Just den speciella "känslan" ÄR ju ångest, som känns i hela kroppen. Mycket obehagligt men inte farligt på något sätt. Din ångest startade efter att du druckit alkohol och varit berusad för första gången. Din kropp mådde inte bra efteråt, och du fick kroppsliga reaktioner som du blev väldigt rädd för. Som du beskriver som "känslan" Precis som du beskriver så kan själva TANKEN driva igång ångesten. Ångest är ju en naturlig reaktion i kroppen på något som vi UPPLEVER och TOLKAR som farligt. Om det är just själva känslan i kroppen som vi upplever som det farliga och som man är så rädd för, så kan ju tankarna på det sätta igång rädslan. Precis på samma sätt som om det vore en hund man var rädd och fick ångest av, då kan tankar på hunden sätta igång ångesten. Ångest är bra och viktigt att ha vid verkliga och farliga situationer, som om vi ertappar en inbrottstjuv, blir jagade av en ilsken björn eller håller på att bli överkörd av en bil. Då måste vi reagera starkt och snabbt, bli just starka och snabba för att kunna fly undan snabbt eller slåss för livet och försvara oss. Alla kroppsliga reaktioner som hjärtklappning, snabb och ytlig andning, tunnelseende, svettningar etc har en funktion för att göra oss starka och snabba. Blodet ska pumpas ut till musklerna. Om man får dessa känslor i kroppen efter en intensiv språngmatch, där man haft en ilsken björn efter sig, så tycker man inte att det är så konstigt. Men känner man så här bara av sina tankar, då blir man ytterligare rädd... Eller hur?? Hoppas att du läst mera om ångest och rädsla för ångestsymtom, som finns beskrivet på den här websidan. Den psykolog du träffat har säkert förklarat detta för dig mera. Du blev rädd, orolig och tappade lust och ork för de flesta saker, blev ofokuserad, svårt att kocentrera dig och tänka på annat än din ångest, ont i kroppen och ledsen. Inte konstigt då du ständigt gick med denna rädsla. Dessutom fick du tankar på att du alltid skulle känna så här, inte fans något att göra! Inte konstigt att man blir förtvivlad då!! Du beskriver också så bra, hur du då du t.ex. pratar med någon kompis eller så, tänker på annat och blir distraherad, och inte får ångest. Men sedan kommer känslan tillbaka. Ångest har ju så mycket med tankar känslor och beteenden att göra. När man går och ständigt är rädd för att få ångest, att obehaget ska komma tillbaka, så har man svårt att klara av livet runt omkring. Man börjar att undvika situationer, begränsar vad man vågar göra, det hör ihop med beteenden vid ångest. Man gör allt för att slippa känna så här igen. Problemet är att det blir en fälla som gör att man ständigt är rädd, ständigt mårta gå och känna efter och har svårt att vara fokuserad på något annat alls. Ångesten tar över ens liv. Man behöver träna på att hantera sin ångest, läs mera om det under VAD göra. Man behöver lära sig avslappningsövningar och andningsövningar, och i steg börja göra just sådana saker man är rädd för, vistas på platser man helst vill undvika etc. Du har nog fått hjälp nu, och kommit igång med träning för att hantera din ångest. Skriv gärna igen och berätta om du vill. Kram Snorkel.