En röst inne i mitt huvud

Hej, jag har ett problem som jag inte riktigt vet vad det är..

Jag har typ en röst inne i mitt huvud som säger att jag inte är bra på något, att jag är äcklig, ful och borde dö. Jag har den ständigt i huvudet men det är värst på kvällarna, för då trycker den ner mig hela tiden och jag mår så himla dåligt och ibland så gråter jag till och med.

Jag vill inte berätta för pappa för jag vill inte ha så stor uppmärksamhet i min familj..

Har gått till psykolog förut innan, men det var om helt annorlunda saker som har hjälpt mig.

Den här "rösten" har jag haft i mitt huvud några månader och det blev värre nu när jag ska börja skolan igen. För jag tycker inte att jag är tillräckligt bra så får jag problem på alla redovisningar.

Jag har alltid haft sämsta självförtroendet men det har blivit värre på sista tiden..

Hej, tack för ditt brev.

Att ha "något" som hela tiden säger åt en att man är värdelös, ful eller sämt, att hela tiden få höra det, antingen det är av någon annan, eller av "sig själv", av sin egen inre röst, är fruktansvärt jobbigt och knäckande.

Det är ju så ens egna tankar fungerar, det är ju som en inre röst, ofta tänker man negativa saker om sig själv, dömer sig själv, det man gör och hur man ser ut.

Det är mindre ofta man tänker positiva tankar om sig själv, att man duger,, är bra på något eller faktiskt kan vara fin och söt ibland..

Just då man har dåligt själförtoende, alltså inte tror sig själv om att kunna något eller göra något bra och "rätt", så är det vanligt med dessa negativa tankar om sig själv.

När man är ledsen och orolig tänker man och grubblar mycket, man blir "helt inne" i sina tankar, fastnar i dom, då är det inte ovanligt att det upplevs som en "röst".

Du upplever detta mest på kvällarna, det kan bero på att då är det tystare, lugnare och vi ligger och ska sova, andra händelser och intryck som man haft under dagen tar slut.

Då är det lätt att tankar börjar "mala i huvudet" Om man dömer sig själv hårt, så är ju då dessa tankar negativa och nedlåtande.

Så tankar kan alltså upplevas "som en inre röst" särskilt om den hänger samman med ångest, ångesttankar, och med nedstämdhet.

Det finns även andra lite svårare röster, där man hör många olika röster, som om det tillhörde flera olika personer, röstlägen och dialekter. Man kanske också ser saker som inte finns.

Hur som helst så är det tydligt att du är väldigt ledsen och inte alls mår bra, du upplever att du mår värre.

Du har haft kontakt med psykolog förut och fått hjälp, det är kanske så att du skulle behöva det igen.

Att vara så ledsen och tänka så illa om sig själv, att man inte är värd att leva, det är inte alls okej!!!

Så ska man inte behöva må! Och dessutom tänker du att du inte ska berätta för dina föräldrar om hur jobbigt du har det, så då kan ju ingen förstå eller hjälpa och stötta dig.

Du blir ju helt ensam med att må så här! Du skriver att du inte vill ha så stor "uppmärksamhet" i din familj, och det behöver inte bli det, men om du inget berättar utan bara mår sämre och sämre, DÅ blir det ju en större sak.

Du är det viktigaste för dina föräldrar.

Det låter som om du är rädd och orolig inför skolstarten och hur det ska bli då. Krav och prestationer börjar igen. Det är viktigt att du får hjälp i tid, så att det kan kännas okej i skolan.

Finns det någon på elevhälsan på din skola som du kan prata med, som kan hjälpa?

Kan du prata med din mentor på skolan?

Om du berättar för dina föräldrar hur tufft du har det så kan ni tillsammans prata med skolan, ordna möte med mentor och planera vilket stöd och hjälp du kan behöva.

Skriv gärna igen om du vill, kram Snorkel.