Ångest och beteer mig "konstigt" bland människor

Vill börja åka till skolan igen, ta tag i mitt liv o.s.v. men när jag väl är på väg till skolan får ja ångest, börjar gråta å sånt pga jag kan inte slappna av bland människor,

tänker bara på hur jag ser ut från alla vinklar hur jag har mina ben, händer hur jag sitter. Det gör att jag ser sååå arg ut och irriterad. Känner ingen i min skola.

Om folk försöker prata med mig blir jag flummig och akward vet inte hur jag ska bete mig, jag brukade inte va så.

Brukade kunna prata med folk jag inte kände o ändå vara mig själv. Efter typ 10 minuter i skolan vill jag gå och gråta eller skrika o få raseriutbrott eller nåt för att jag inte kan bete mig normalt.

Att jag vet att jag är stel oså bland folk gör mig ännu stelare och drar mig tillbaka ännu mer.

Känner mig instängt o typ inga känslor svårt att reagera (vet inte hur ja ska förklara). Har gjort/gör nån bupp- utredning men kan inte sätta ord på hur ja känner så den är ganska meningslöst att va där.

Jag känner mig personlighetslös som jag glömt min personlighet pga varit ensam för länge.

Vet inte hur ja ska komma tillbaks. Dålig förklaring men försökte i alla fall :)

Hej, tack för ditt mail.

Du hade inte skrivit någon e-postadress så kunde inte svara direkt till dig. Ångest, så smärtsamt och handikappande, och så livsviktigt.

Du beskriver på ett sådant bra sätt hur social ångest, "social fobi" kan se ut, kännas och utvecklas. Hur ångestfyllt det är innan en social situation, hur ångestfyllt det känns i den sociala situationen, där man har fullt fokus att försöka ha koll på hur andra skulle kunna se uppfatta och döma en.

Man försöker ha koll på hur man ser ut, rör sig, vad man ska säga, hur andra kan uppfatta det man säger, hur man ser ut då man pratar, i en enda röra, vilket gör det omöjligt att samspela med någon annan, och man hör nästan inte vad någon annan säger eftersom allt fokus är på hur man själv ser ut och vad man ska svara, etc.

EFTER en scial situation så dömer man sig själv hårt, tycker att man betett sig konstigt, sett konstig ut eller misslyckats.

Det gör ju ångesten INFÖR NÄSTA sociala situation ännu högre, och ångesten i nästa sociala situation, då man tänker att man måste anstränga sig ÄNNU MERA, vilket gör det hela ännu svårare och så dömer man sig själv efteråt ännu mera, i en ond cirkel.

Precis som du beskriver, att du VET att du är stel gör dig ännu stelare. Allt detta kontrollerande av sig själv, denna ständiga kamp för att "betee sig rätt" (vad nu det är..??) att duga, att vara "normal" (och vad är det..??)

En ständig ångest före, under och efter sociala situationer, det är just det social ångest handlar om.

Ett ganska vanligt problem både bland unga och vuxna. Ångest är en överlevnadsstrategi, ett larmsystem i kroppen som förbereder och för att slåss, fly eller "spela död", vid verkliga livshotande faror. Då vi levde som grottmänniskor var det väldigt viktigt för vår överlevnad, då väldigt mycket i livet var just livshotande, farliga djur, andra infödingar, giftiga insekter, höga höjder, giftiga växter, och det att bli "utesluten, inte få tillhöra gruppen, bli "utslängd ifrån grottgemenskapen".

Om men blev det så gick man mot en säker död, människan klarade sig inte ensam.

Alla dessa faror i livet gjorde att vi utvecklat en känslighet och beredskap vid dessa faror. Delar i hjärnan måste reagera snabbt och vi måste snabbt förberedas för att "kämpa eller fly för livet".

Hjärnan signalerar till kroppen som sätter igång olika reaktioner i kroppen, hjärtat slår snabbt för att pumpa blod ut i musklerna så att vi ska bli snabba och starka, andningen blir ytlig och snabb för att syresätta blodet, tunnelseende för att bara fokusera på faran. etc.

(läs mera om ångest och varför vi får ångest på webbsidan under fliken VAD ÄR) Vi har kvar detta "larmsystem" även idag, fast vi inte utsätts för livshotande faror på samma sätt.

Problemet är att hjärnan inte kan skilja på verkliga faror eller på faror som bara finns i vårat huvud. Alla dessa symtom känns inte så mycket om man samtidigt blir jagad av en ilsken björn, eller slåss med en inbrottstjuv, men kommer man till skolan och ska försöka prata med klassen och ens hjärna signalerar "fara, obehag, skydda dig" och alla kroppsreaktioner börjar brusa runt i kroppen, DÅ känns det minsann.

Man får som "kortslutning" i hjärnan. Man vill bara vända om och fly därifrån, och ofta stannar man henna och undviker det som väcker ångest och obehag. Vilket gör att det bara blir ännu värre nästa gång.

Precis som vid andra "fobier" rädslor och situationer som väcker ångest så behöver man träna på att i steg utsätta sig för dem, närma sig steg för steg.

Låta hjärnan få upptäcka att "inget farligt händer" så att inte larmsystemet behöver sätta igång, och att man själv har tekniker för att andas lugnare, slappna av och kan styra situationen lite mera.

Ångest och rädsla är inte logiskt på något sätt, då man är hemma och lugn så kan man vilja och tänka att man ska göra och klara av, men sedan i situationen då "larmsystemet" sätter igång så finns inte det kvar, man vill bara bort.

Att ha en tydlig plan vad man ska göra, en herarki över vilka situationer som är svårast och "minst svåra" en förståelse för att alla tankar bara är tankar, att träna på att skifta fokus från sig själv till saker eller personer runt omkring, träna på hur man kan göra och sedan i små steg börja göra det man är rädd för. Är vägen ur detta. J

obba med tekniker som avslappning, andnings övningar och medveten närvaro. Du har klarat detta tidigare, kunnat prata och vara med folk, nu har ångesten helt tagit över och du tänker att du inte klarar alls.

Du skriver att du gör en utredning på BUP, hoppas att ni då kommer fram till hur just du kan träna för att övervinna din sociala ångest, ta kontrollen över "larmsystemet" igen.

Läs mera om social ångest(rädsla i sociala situationer) det finns också en hel del information på nätet. Snorkel har webbsidan, och även två appar, Snorkel skills känsloreglering och Snorkelövningar, där det finns en hel del övningar du kan prova.

Ta emot den hjälp du kan få, du kan övervinna din ångest.

Skriv igen till frågelåndan om du vill och berätta mera. Kram från Snorkel